varför .....
Ibland så känns det som jag inte känner mig själv. Jag kan titta mig i spegeln där jag ser en sargad person, med tårar i ögonen frågandes varför varför varför varför… Men vad är frågan för någon? Är det verkligen jag som står där i spegen, jag som aldrig gråter över något?
Falska vänner har jag aldrig gråtit över och inte heller över killar. Men varför gråter jag? Jag pratar med mig själv ibland. Frågar mig frågor som jag vet att jag inte har svar på. Frågar med en högre stämma men ingen svarar. Jag testar att skrika, men ingen hör. Men det jag ser är bara ännu mer tårar. Allting börjar bli dimmigt nu och min tröja börjar kännas våt.
Jag är en stark människa, jag tar inte åt mig jag är inte som en sån där tonårstjej som gråter över spilld mjölk. Jag har redan kommit så långt att jag inte ens hör dunsen bakom mig. Jag är redo att falla när någon är stark nog för att ta emot mig.
